Ett mellaninlägg

Hej hej, tänkte kika in snabbt och meddela att jag är olidligt upptagen med en massa skolarbete samtidigt som festivalen Iceland Airwaves är på gång och samtidigt som Alex och Jonis är här på besök (just för festivalen), MEN!

Läs den här lilla nyheten. Det är exakt så jag tänker. Om lilla Reykjavik har det, varför kan vi inte ha det? Om vi går ännu lite vidare, jag har aldrig varit på så mycket gratis evenemang hemma som här i Reykjavik. Hur lyckas de? En sån tankenöt bara så här en torsdagsförmiddag.

Och en självironisk bild på den saken

Reykjadalur

Så åkte vi iväg, Emma, Ida, Inga, Lärke och jag till Hveragerdi där de har en massa isländska tomater tack vare den geotermiska energin. Vi skulle vandra mot Reykjadalur där en varm å väntade på oss. Vattnet var runt 40 grader och brände skönt på huden. Det kändes lite värre att stiga upp och klä på sej då det snöade samtidigt. Men en supertripp, alla som åker till Island ska uppleva det här!

En nöjd Lärke och Emma!

Inga också!

Ida, Lärke, Inga och Emma. Som fyra getter på rad.

Galna färger plötsligt. 

Vid den varma ån grönskade det ordentligt.

Brände illa till början! Blev bättre sen, lovar.

Då vi badade började det snöa, tillbakavägen såg ut så här.

Emma i Island

På fredagkväll kom Emma till Island. Vi har hunnit med mycket över veckoslutet! Nedan en bildserie jag kallar, Emma i Island. Höjdpunkterna under helgen helt enkelt! Har haft utomordentligt kul. 

Emma i café Haiti i hamnen

Emma i hamnen (Esja i bakgrunden)

Emma och den dyra tröjan 

Emma och middagen

Emma och Ida på Halloweenfest

Emma går sönder

Brunchen

Jag orkade inte äta allt, ledsamt värre

Emma i blåsten

Harpa i blåsten

Handboll och dejtingprogram

Nyss hemkommen från en handbollslandskamp mellan Island och Finland. Den där känslan när man kommer in i en sporthall, det luktar på ett visst sätt. Det luktade lika i alla fotbollshallar nångång i tiden. En gammal gymnasiekompis spelade och det var faktiskt hur trevligt som helst att bara sitta och följa med spelet, fastän det inte gick Finland vägen denna gång.

Som kvällsprogram kollade jag på Hjärtevänner. Jisses! Ett av de bästa koncepten i finsk tv på länge anser jag bara. Ett dejtingprogram för 70+. Ett program som inte handlar om slut utan ny början. Behövdes nog inte mer denna onsdagkväll.

Náttúrugripasafnið, dag 2, del 2/2

Det här museet var ju verkligen någonting! Jag gillade att det var lite slitet och dammigt, det gav sin charm till stället. Vi gick omkring och kollade på alla uppstoppade fåglar och djur, såg på fiskarna som simmade i akvarierna och plötsligt kommer en liten lunnefågel tassande mot oss. Den gick omkring helt fritt i museet och var ytterst populär. Min favorit var ändå bakgrundsväggarna med fåglarna och fiskarna, som om allt stått stilla i 30 år (det har det säkert också)!

Min isländska ylletröja i passande miljö

Leo lockar till sej Totti

Inga

Kalla mej fågelälskarn

Thomas

Ingen bildtext behöves

Denna bild är tillägnad Alexander

Krabborna som bar på hajägg (hajägg!)

Se hur chefen har koll på småttingarna

Sen ut i friska luften, kolla randiga himlen och så hem till Reykjavik!

Vestmannaeyjar, dag 2, del 1/2

På lördagen hade vi tidig väckning. Vi hade tänkt gå och se på soluppgången men det var lite för molnigt den här morgonen. Efter försöket gick vi tillbaka till hostellet för att äta en rejäl frukost. Inga lärde killarna att koka ordentlig gröt och de talade inte om någonting annat efter det den dagen. Enkelt är ordet. Gästhemmet var förresten dekorerat enligt lunnetema, på ett ganska komiskt sätt.

Efter frukosten var målet vulkanen Eldfell som täckte en tredjedel av orten i lava 1974. Man lyckades ändå evakuera alla invånare till fastlandet (är Island fastland?). Efter två månader flyttade de flesta tillbaka till ön och man återuppbyggde det mesta. Det är också orsaken varför de flesta hus liknar varandra, de är uppbyggda samtidigt på ett snabbt och förmånligt sätt. Islänningarna lever under dessa omständigheter hela tiden, närsomhelst kan de hamna fly. De vet att de närsomhelst kan förlora allt de har, ändå märker man ingenting av detta på dem. Märkvärdigt. Man lär väl sej att inte fästa sej för mycket vid någonting materialistiskt.

Uppe på vulkanen var utsikten magnifik, man såg hela ön. Om man förväntat sej en stor krater blev man kanske lite besviken, öppningen bestod istället av många små hål, men det var verkligen hett omkring dem. Vi satt där och värmde våra frusna händer medan vi njöt av utsikten. 

Morgonturen

Det äldsta huset som överlevt vulkanutbrotten

Leo, Thomas, Dominik och Inga

"Kratern", en av dem i alla fall

Leo, Dominik och Inga 

Vestmannaeyjar, dag 1

Tidigt, fredagmorgon bar det iväg mot Vestmannaöarna. Tre tyskar, en tjeck och jag. Vi åkte till Bakkahöfn där vi bytte bilen till färja. Efter 30 minuter guppandes på de stora vågorna kom vi fram till Heimaey, huvudön. Har nog inte haft så tur med vädret som vi hade den fredagen på Vestmannaöarna. Landskapet, ljuset och stämningen. Allt var helt komplett. Vi gick till södra delen av ön för att se på solnedgången och det var nog någonting alldeles enastående. 

Färjan

Se på det!

Hästarna lunkade efter oss på vår promenad

Här jagar vi solnedgången

Och bakom kullen ser vi det här!

Inga

Aurora Borealis

Igår kväll då jag ren var på väg och sova kom grannen och knackade på dörren. Hördu, kom ut ett tag och kolla upp. Och där var dom! Norrsken! Jag kände att jag var en av dem få som ännu inte hade sett dem, så jag är glad att nu ha fått se dem. Vi gick ner till en mörk park, så att vi skulle se dem bättre. Som tur säger dom att vi kommer att få se mycket mer av dessa norrsken, ser framemot det. 

Den upplysta byggnaden är alltså mitt universitet som var ljusrött

Norrskenet ändrade form hela tiden

Samuli och Erik